torsdag 23 mars 2017

Är man inte hösttrött, är man vårtrött

Jag ser på min statistik att jag har en hel del besökare till min blogg, även när jag inte skriver något. Jag antar att det är hedrande.
Att det finns människor som är intresserade av vad jag går omkring och tänker på.


Jag är nyfiken på er också. Eller intresserad av kanske är ett bättre ord. Vilka är ni som besöker mig här, i mitt egna rum på internet?


De senaste veckorna har jag mest gått och tänkt på saker som jag inte ska skriva för mycket om. Som att jag inte riktigt trivs på jobbet till exempel. Sånt bör man hålla inom en mycket liten skara, har jag förstått, trots att vi är många, många, som av olika skäl inte trivs på våra arbetsplatser.


Därför har jag inte haft nån lust att skriva. Jag har varit, och är, så vansinnigt trött. Att gå omkring och inte trivas, fundera på vad man ska göra istället och försöka ta kliv åt nya  håll, det tär på en. Jag har varit på ett par intervjuer, det är i alla fall ingen hemlighet. Hoppet vändes till djup besvikelse när jag inte fick något av dem, trots att jag under båda intervjuerna fick oerhört positiv respons som gjorde mig glad.


Det hjälper inte. Inte nu.


Så jag måste gilla läget. Min tanke på att mer fokusera på lönejobb och lämna mina egna idéer åt sidan ett tag har därmed fått omvärderas. Kan jag inte komma riktigt till min rätt på lönejobbet så måste jag försöka göra det på annat sätt.


Därför har jag anmält mig till att uppträda i stand up på Jönköping Undercover Comedy Club.
Jag håller på och förbereder för fullt inför Skånes Fria Konstrunda.
Jag ska åka på salsakryssning till Åbo.
Mitt instagramkonto med min konst har fått ett uppsving på sista tiden med hopp om att nya vägar öppnas.
Jag utvecklas i mitt krokitecknande.
Jag håller på och fixar en utomhusutställning i min trädgård.


Det är några exempel på vad jag lägger min energi på (förutom barnen givetvis!!!).


Men riktigt glad är jag ändå inte. Att ta itu med större projekt känns jobbigt. Till och med de små, som att tvätta och ta itu med disken, är små berg som måste bestigas.


Allt som oftast sitter jag bara och glor. Kanske det är vårtrötthet. Man kan ju skylla på såväl höst som vår för trötthet, eller hur?


Damen som nu pryder en vägg i min trädgård är i alla fall inte trött. Om hon är nöjd eller inte, vet jag inte. Vad tror ni?





måndag 13 mars 2017

Ett sista farväl

Så vacker du är
speglar solen, likt månen
Han smeker handen...



Fryser du, känns kall
Han omsluter hennes hand
med sin varma



Dags nu för farval
Han snörvlar i rockärmen
Det är dags nu



Kramar hennes hand
stänger kistans lock
Fullmånen lyser