lördag 30 januari 2016

Fördelen med att vara singel



Så här sitter jag flera gånger om dagen numera. Förutom mitt manus som ligger och dräller överallt för att redigeras, har jag även färg, pennor och papper framme hela tiden. På så vis kan jag sätta mig ner och dra några streck med penseln,när än lusten faller på. Det är en av fördelarna med att vara singel. Jag behöver inte anpassa mitt liv efter någon annans behov, som t ex av att ha ett rent och välstädat köksbord;)

I huvudet har jag inte så mycket mer än färg, form och ännu mer färg. Samt mina kära romankaraktärer förstås. De passar på att tala till mig när jag nästan meditativt sitter med penseln i hand. Det är fantastiskt så bra de samarbetar, mina två passioner.

Barnen har fått sitt idag också, även om den första aktiviteten varken föll dem eller deras två kompisar på läppen. Vi var inne i Jönköping på Den stora Lekdagen, där man bl a kunde se den här fantastiska föreställningen. Eller ett smakprov på den, rättare sagt. Det är en grupp från Paris, som om ett år kommer att ha premiär. Man kan ju fundera på hur duktiga de kommer att bli till dess, när de är så här pass bra redan nu. Som sagt. Tummen upp från mig, men tummen ner från barnen.






Som tur var hann de leka med sitt eget också!
Precis som jag hann leka med mitt;)

Ha en trevlig helg!

fredag 29 januari 2016

Ett misstag behöver inte vara en katastrof

Ett misstag behöver inte alltid vara ett misstag. Åtminstone ingen katastrof. Det säger jag strängt till mig själv, ofta.
Istället kan ett misstag vara ett sätt för oss att få upp ögonen för saker som vi aldrig hade upptäckt annars.

Så kan det även vara i akvarellmålning. När jag välte ut en kopp med röd färg över min lilla magdansös, blev jag först Sur. Inte för att den var på väg att bli ett mästervärk, men ändå. Den fula, röda fläcken var ju inte tänkt att vara där.

Men sen när jag tittade lite närmre på målningen, insåg jag att det kunde bli en rätt cool effekt. Så jag målade klart den och tycker numera att det inte finns nåt fel alls med den. Förutom mina egna konstnärliga missar då förstås, såna som jag tänker träna bort.

Så tänk positivt. Var inte rädd för misstag, varken i verkliga livet eller nån annanstans!


torsdag 28 januari 2016

Blir mer och mer förtjust i honom

Trots att jag idag sitter med mitt manus och redigerar för glatta livet, kan jag inte låta bli att sticka emellan med lite färg också. Jag har för första gången i mitt liv vågat mig på att försöka göra ett porträtt i akvarell. Det är något jag länge har velat testa, men inte vågat, av rädsla att misslyckas så totalt att jag skulle tappa all lust och självförtroende att måla igen. Men jag har den senaste tiden blivit allt modigare att testa nya saker, så nu var det dags. Efter viss inspiration och hjälp av bilden i en bok, blev detta resultatet. Faktiskt är att jag blir mer och mer förtjust i bilden ju mer jag tittar på den. Jag kommer definitivt att måla fler porträtt mellan redigeringsrundorna.



tisdag 26 januari 2016

Att måla blir en win-win

Jag har kommit in i en målarfas. Trots att jag aldrig har tyckt mig kunna måla, kan jag inte låta bli. På biblioteket lånar jag böcker av alla de slag om teckning och målning. Sedan experimenterar jag mig fram. Det är härligt att låta hjärnan arbeta på ett annat sätt än vad den gör när jag skriver. Samtidigt som jag låter färgen flöda, föds också ord i huvudet som sedan sätts på pränt.  En win-win helt enkelt:)
Just nu är det mycket blommor som gäller, och jag bjuder på några smakprov. Dessvärre har några av dem hamnat på fel håll och jag begriper inte hur man ska göra för att få dem rätt.








lördag 9 januari 2016

När texten får eget liv

Jag har en tydlig idé om vad som har hänt i min nya roman, såväl i nutid som dåtid. Det som har vållat mig en del huvudbry är hur och när alla händelser ska presenteras för läsarna, så det inte blir för mycket eller lite information.

Det är helt fantastiskt när det plötsligt går upp för en hur allting hänger ihop. Jag satt och bläddrade i min utskrivna manusbunt och rätt som det var bara visste jag var övergångarna mellan nutid och dåtid skulle vara. I skrivande stund tror jag inte att jag kommer att ändra på det, men man ska aldrig säga aldrig. Det viktigaste är att jag just nu känner att jag har det jag behöver för att skriva vidare. Jag har flyttat om de kapitel som låg fel i mitt dokument på datorn, så att jag så småningom kan skriva ut allt på nytt för genomläsning, för att känna om det fortfarande känns rätt.

Det är märkligt. När man sitter och läser i sitt manus, kan man ibland också upptäcka att en skriven scen i själva verket hör hemma i ett helt annat sammanhang, så man måste byta kapitel. På så sätt märker man att texten och karaktärerna på något vis lever sitt eget liv och talar genom mina fingrar i mitt undermedvetna.

Det där kanske låter flummigt, men jag tror att många som skriver böcker kan känna igen det. Hur som helst trivs jag i mina romankaraktärers sällskap ikväll, efter att tidigare under dagen ha varit ute i skidspåret 40 minuter. Jag har upptäckt att jag har suttit för många timmar vid datorn, och måste få igång kroppen lite också. Skidåkning är ett perfekt sätt för det.

Vad gör ni ikväll?


fredag 8 januari 2016

Skrivardagar - med risk att lära sig något om skönlitterärt skrivande

I höstas var jag gäst hos Butik Lena Maria, på en av hennes happenings. På de kvällarna gästar olika "intressanta" människor butiken och berättar om sin verksamhet, samtidigt som Lena Maria erbjuder bra priser på sina egna produkter. Det var första gången jag var där, och jag kände med en gång att det var en sån härlig och inspirerande miljö.

Redan då kläckte jag idén att vi skulle anordna en skrivkurs där, vilket hon med stor entusiasm sa ja till.

Därefter hände ingenting. Ingen av oss hade nog vare sig tid eller ork att ta tag i det. Men strax innan jul kontaktade jag henne och sa att jag tyckte att det kunde vara på tiden att anordna något.

Sagt och gjort.

I februari kommer jag alltså att ge mig in i skrivkursverksamheten, vilket många andra författare före mig har gjort. Det känns spännande med nya utmaningar. Jag har visserligen undervisat i skrivande på högstadieskolorna där jag arbetat, men att göra det i en grupp med troligtvis bara vuxna människor, kan nog bli lite annorlunda. Men roligt. Jag tycker ju om att undervisa, åtminstone i sådant jag brinner för.

Vi kallar det inte för kurs, utan för Skrivardagar - med risk att råka lära sig något om skönlitterärt skrivande. På så vis vill vi göra det mer opretentiöst, så även de som inte tror sig kunna skriva, ska våga anmäla sig.

Blir du själv sugen på att anmäla dig? Klicka då här.

fredag 1 januari 2016

Att skrika av fasa

Jag är ingen älskare av fyrverkerier, inte på nära håll i alla fall. De har alltid påmint mig om bomber. Igår sköts det mycket här, mer än förra året, många väldigt nära. Vi var ute och tittade ändå, för barnen ville det. 

Efter en stund blev en av pojkarna så rädd att han skrek och grät hysteriskt. När vi kom hem drog han ner alla persienner och satte på teven på hög volym. Vi tittade på ett program om tvättbjörnar tills han lugnat sig. 

Det är sannerligen inte bara djuren som far illa av fyrverkerierna. Mina tankar går även till alla som på riktigt upplevt bombers fasa. För dem innebär nog inte fyrverkerierna någon glädje. Jag tänkte på min egen son, om det hade varit riktiga bomber, så förfärligt att springa för att söka skydd.

Nåväl, ett gott nytt år hoppas jag på ändå för oss alla.