onsdag 8 juli 2015

Jag har tagit språnget; får se var jag landar

Ibland krävs det inte så mycket för att man ska våga ta språnget och göra saker man inte trodde man skulle klara. Eller våga. Som att sätta igång och skriva en saga om en Trädgubbe t ex, samt skissa på illustrationer.

Igår skrev jag om min misslyckade akvarellmålning som blev en sån charmig Trädgubbe istället, och att jag hade velat göra en bilderbok om honom med en saga till. Om jag hade klarat av det. Jag skrev detsamma i en författargrupp på FB som jag är med i, och vet ni vad som hände då?

Jo, en barnboksförfattare uppmuntrade mig å det varmaste att göra precis det. Hon tyckte att min illustration var så fin i sin enkelhet, och att jag med enkla medel skulle kunna sätta gubben i olika situationer och sinnesstämningar.

De orden av uppmuntran räckte för att jag skulle känna att jag faktiskt åtminstone ville försöka.

Jag älskar den där känslan; när det tänder till inom mig och jag vet att Nu har jag något spännande på gång. Nu ger jag mig in i ett projekt som jag faktiskt skulle kunna slutföra och bli nöjd med.

Vad krävs för att du ska våga ta dig för saker som du inte trodde du skulle våga?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar