Dans, teater, karuseller och andra kuligheter ihop med Kalle Frågvis

Idag gör vi stan osäker, jag och Kalle

I dagarna två pågår det lite festligheter av diverse slag i Jönköping. I samband med detta kommer jag och min kompis Kalle Frågvis att mingla runt på stan och prata med folk. Det är Jönköpings kommun som har anlitat oss för det, och vi gör det så gärna.

Ses vi kanske i festvimlet?

Jag och lillebror in action

Apropå mitt inlägg om dansens magi, och att jag har kunnat ta med barnen på dans i sommar....

Tar man med sig barnen, får man också räkna med att dansa några varv med dem. Det tycker de är roligt, och förhoppningsvis grundläggs ett musik- och dansintresse, på samma sätt som jag hoppas att de kommer att tycka om att skriva och läsa genom att lyssna på mina påhittade sagor och se mig sitta med mina manus.

Här är hur som helst jag och lillebror in action.

Dansens magi

Den här sommaren tycks jag ha fastnat i dansdjävulens garn. Igen. Jag trodde inte det kunde vara möjligt. De tiderna var bara ett minne blott. Tänkte jag. De senaste åren, minst sju,  har jag bara dansat mycket sporadiskt. Med dans menar jag nu pardans, som i bugg och foxtrot.

För en 10-13 år sedan var jag ute och dansade jämt! Och jag menar jämt. Inget fick stoppa mig. Inga avstånd, vi åkte upp till 25 mil för att dansa till våra favoritband. Jag umgicks i princip inte med mina vänner som inte dansade, för då kunde jag ju missa en bra danskväll.

Det var nog i samband med att jag träffade barnafadern (som helt otippat inte dansade) och sedan barnen kom, som det här med dansen avstannade lite. När jag sedan blev ensamstående mamma blev det ännu mer sällan jag tog mig ut; tiden fanns inte och när man bara gör det någon gång ibland, upphör det där suget, giftet, att värka i en. Jag kände inte längre samma behov av att dansa helt enkelt.

Men i sommar har detta alltså ändrats, genom danskvällarna i vår underbart vackra Stadspark. Där har jag ibland t o m kunnat ta med barnen.

Jag kan inte säga vad det är som har gjort det, mer än att jag återigen har fått uppleva den här magin som uppstår när man dansar med en ibland helt okänd människa, och man ändå kan följa precis som han vill, samtidigt som man får ta för sig och smycka sina steg och rörelser precis som man själv vill. Det gäller i foxtrot, men mest i buggen där det finns mer utrymme för egen tolkning av musiken i steg och rörelser.

Trots att jag inte har dansat mycket alls på många år, har jag alltså kvar så mycket av dansen i min kropp och även i min själ. Jag har känt det själv, och sett det i ögonen på dem jag har dansat med när jag trixat och busat med stegen och rörelserna.

Nu drar vardagen igång igen, och jag vet att det kommer att innebära att det inte blir någon dans direkt för mig. Jag får försöka leva på mina sommarminnen. Tänka att nästa sommar, då kanske jag kan få mig några fina danskvällar igen, när jag kan dansa på ställen där det funkar att ta med barnen.

Hur är det med er, hittar man någonsin er på ett dansgolv?

I den trolska skogen

Nere vid Vättern, bara en 10 minuters promenad hemifrån, är det så oerhört vackert. Träden växer ut över sjön och det är stenar och rotsystem som får tankarna att gå till troll och andra sagoväsen. Jag har alltid velat ta vackra bilder där av mina barn, men de vägrar att posera.

En dag nu i sommar när jag var ensam hemma, och var hundvakt, gick jag dit och plåtade mig själv istället. När man tar selfies är man ju rätt begänsad, måste ta närbilder hela tiden, men jag tycker jag fick till rätt bra foton ändå. Jag testar hur det känns att inte flina så stort på alla bilder, vilket jag annars har en förmåga att göra. Har fått för mig att min stora haka ser ännu större ut, om jag inte gör det;) Jag är i alla fall i gott sällskap, med nojor kring utseendet. Jag läste nånstans att självaste Kevin Costner bara vill bli filmad från ena hållet i profil;)

Har ni några nojor kring ert utseende?

faktiskt ingen dålig sommar

Den här sommaren kommer jag nog mest att minnas som en skapande sommar. På så många olika sätt.

Akvarall,
Stand up.
TV-inspelning.
Akryl.
Filminspelning.
Bokskrivande.

Och därtill goa dagar med barnen. Faktiskt kan jag inte tycka att det har varit en dålig sommar, på något vis.

Jag ser fram emot en fortsatt skapande höst!!

Vad ser ni fram emot?

Malin med hela svenska folket

I våras var jag med och spelade in en realityserie. I dagsläget vill jag inte säga vilken det är, men den kommer att sändas på SVT1, med start i september.

Inspelningen var något av det roligaste jag har varit med om i mitt liv, men samtidigt så helt udda och nu känns det så overkligt att det kommer att visas i TV.

Idag pratade jag med producenten, Mathias Barnekow. Jag tyckte så himla mycket om honom redan under inspelningen, och nu när jag pratade med honom efter så många veckor, blev jag helt varm i hjärtat. Enligt honom kommer det att bli ett mycket fint program, och att jag kommer att framställas på ett sätt som jag absolut inte kommer att skämmas över. Det är ju så, att man vet inte hur de klipper ihop det, man kanske inte alls känner igen sig själv. I det här fallet känner jag att jag litar på Mathias. Han vill inte skämma ut oss på något vis.

I programmet kommer jag att presenteras med namn och titeln "författare". Det känns stort. Hur många författare får chansen att visa upp sig inför 1 miljon tv-tittare under flera veckor? Det är inte alls säkert att det gör något för min bokförsäljning med en gång, men kanske det kan ge lite på sikt, om jag nu blir "Malin med hela svenska folket" ;)

Jag lovar att jag kommer att hojta till lite mer exakt om tid, när det närmar sig:)

Det är med skräckblandad förväntan jag säger att jag hoppas att vi ses genom tv-rutan!