I somras var ett sådant tillfälle, då vi sågs.
Faktum är att i princip hela släkten på min pappas sida sågs då. Vi samlades 80-90 personer i Ånn, en fantastisk by i västra Jämtland, där han och hans syskon är födda och uppvuxna.
Det blev härliga dagar. Dels för mig att träffa kusinerna och fastrar och farbröder, men också för barnen som plötsligt hade en hel drös med släktingar. De har bara en kusin, så detta med att ha så många treämänningar (sysslingar), tyckte de var väldigt spännande.
Det lektes dagarna i ända.
Efter det har vi inte haft någon direkt kontakt, varken barn eller vi vuxna, mer än det som skrivs på FB. Framför allt den äldste sonen, snart nio år, pratar dock rätt ofta om den där släktträffen, om hur roligt det var.
Det var därför vi blev så (glatt!!) överraskade igår, när Nemo ringde.
Vad ville han då?
Jo, han ville prata med min son om en server på Minecraft.
Det visade sig att han hade pratat med sin mamma om det, och hon erinrade sig då att jag hade skrivit nåt på fejjan om att min son på egen hand hade lyckats ladda ner en server där. Då hade hon föreslagit att han skulle ringa till honom och få hjälp.
Så då satt de där ett bra tag och pratade med varandra framför varsin dator, i helt olika ändar av landet, de två sysslingarna.
Min kusin berättade också att hon och hennes son hade läst min roman Kyrkan brinner under hösten.
De köpte den av mig i somras och jag var som alltid nervös när någon jag känner köper en av mina böcker. På något vis känns det viktigare att just de gillar det de läser, vilket omvänt innebär att det blir jobbigare om de Inte gör det.
Jag hade inte behövt oroa mig.
Både hon och sonen hade tyckt att det var spännande.
Det är märkligt med just den boken. Den skrevs för barn/ungdomar, och handlar om en 13-årig flicka. Ändå hör jag om precis lika många vuxna som läser den och tycker om den, som barn. Det visar att det här med åldersindelning av böcker verkligen inte är statiskt.
Vilka ungdomsböcker har ni läst som vuxna och tyckt om?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar