Det fanns en tid när jag faktiskt orkade göra allt det där roliga.
Så är det inte längre.
Till exempel har jag bestämt mig för att avboka barnens och min medverkan som statister på en filminspelning med Helena Bergström på tisdag. Hur spännande jag själv än tycker det vore att vara med, så inser jag att det är Mååånga timmar och dessutom en bit att åka.
Jag har också i rask takt avbokat två olika målarkurser. En i vår och en i sommar. Anledningen är dels att jag inte orkar, dels att jag troligtvis inte kommer att ha råd. Det var dyra kurser. Jag måste komma ikapp mig bättre först ekonomiskt, innan jag vågar anmäla mig till sådana dyra kurser igen.
Likaså har jag avbokat resan till Stockholm under sportlovet. Det var tänkt att barnen skulle åka till morfar på egen hand och därmed ge mig utrymme för en resa på egen hand. Då hade jag tänkt köra stand up på klubben Big Ben.Jag gick en kurs för några år sedan och har uppträtt ett par gånger. Jag tycker det är Så Kul! Det är en kick att få en okänd publik att skratta. Dessvärre finns det inga tillfällen direkt att uppträda här där jag bor, och det är långt till Stockholm och lite halvlångt till Göteborg när man har barn, så det blir inte så ofta. Jag såg fram emot att få uppträda igen. Testa om jag fortfarande klarar av det.
Nu avbokade jag det också, eftersom barnen inte vågar åka ensamma till morfar. Varför de inte vågar det, när de har varit ensamma hos både moster och mormor begriper jag inte, men jag tvingar dem inte. Inte när det inte är alldeles nödvändigt. Istället åker vi ner dit alla tre.
En utställning till i Norrköping anmälde jag mig till, men lång sömnlös flera nätter av en obestämd oro inför den, så jag avbokade.Det kändes som en lättnad efteråt.
Nu har jag i alla fall anmält mig till ytterligare en sak.
Herregud, vilken hopplös människa hon är, tänker ni väl nu. Vad hon håller på.
Och kanske har ni rätt. Jag är rätt hopplös. Men det här är något som har varit som en lite hemlig dröm ända sedan jag första gången jag själv besökte den. Konstrundan i nordvästra Skåne under påskhelgen. På den tiden målade jag inte ens själv, så då kändes drömmen orealistisk på många sätt.
Nu är det inte den "riktiga" konstrundan jag har anmält mig till, utan en alternativ sådan, för icke etablerade konstnärer. Man behöver inte ens vara bosatt i Skåne, men ska ha stark anknytning dit. Med både far och halva släkten där, tycker jag nog att jag har det. Skånes fria konstrunda heter den,
Jag kommer att få hänga min konst i ett gammalt stall på min vän Anna-Marias gamla skånegård från 1700-talet. Det blir perfekt miljö för min konst. Hon har ett kafé där, så kanske vi kommer att kunna sälja lite kaffe och fikabröd också. Liksom jag sjunger hon och är musiker, så vi skulle kunna erbjuda någon sorts musikprogram för besökarna.
Ja, möjligheterna är många och jag bubblar av förväntan inför detta. Inte bara utställningen i sig känns rolig, utan även att på sätt och vis få göra det tillsammans med min vän.
Om jag nu kommer med. Det är inte alls säkert. Även om det inte är bara för etablerade konstnärer, så har de väl någon sorts gallring bland dem som vill vara med.
Så det är bara att vänta och se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar