Jag är fattig, men inte på riktigt

Den här månaden och ett tag framöver är jag fattig. Fattig på riktigt. En redan ansträngd ekonomi efter jul och nyår fick en rejäl stöt av en bilreparation på över 6000 kronor¨,
ombesiktning, köp av nya vinterdäck samt bilbatteri. För en ensamstående deltidsarbetande mamma är det Mycket pengar, särskilt på en gång. Jag har klarat av mina räkningar genom sparade pengar, men hela februari kommer att bli tight. Om jag nu inte har turen och säljer en massa böcker nästa helg när jag medverkar på en bokmässa. Det kan bli min räddning. Säker kan jag inte vara.
Det är en otäckt känsla, att ha så ont om pengar att man blir irriterad när barnen frågar om de får ladda ner ett spel för 10 kronor och när man tycker att man är rik som hittar två skrynkliga tjugolappar i väskan som man kan handla frukt för. Äter gör man av det som finns i skåpen, även om det kanske inte är den mest lyckade kombinationen.
Jag är lyckligt lottad som vet att det bara är tillfälligt. Att jag kommer att komma ikapp mig igen, så småningom. Ja, jag kan till och med välja att jobba 100%, om jag vill. Den här fattigdomen är alltså ytterst tillfällig och delvis självvald, då jag själv bestämt att jag bara vill arbeta deltid. Det går egentligen ingen riktig nöd på varken mig eller barnen.
Ändå.
Stressen här och nu är äkta.
Jag tänker på hur det hade varit om jag faktiskt inte hade haft möjlighet att komma ikapp? Om jag hade haft det precis lika knapert nästa månad, och månaden därefter, och därefter.
Jag hyser en enorm respekt (!!)  för alla som har det knapert, ekonomiskt, på riktigt.
Det finns så mycket som bara tas för givet och som av andra inte ses som någon större kostnad, men för dem som inte har några pengar kan orsaka sömnlösa nätter. När jag tänker på det, drabbas jag nästan av panik för deras skull, och undrar vad jag kan göra för att ändra villkoren i samhället.
Under tiden, i trygg förvissning att jag bara är tillfälligt fattig, försöker jag hitta någon slags charm med att försöka leva på av i princip ingenting. Jag är rätt bra på det, trots allt.