tröttheten - ägget eller hönan?

Jag måste erkänna att jag är trött.




Jag -  är - TRÖTT.




Trött på att fixa bilar som går sönder.
Trött på att  ständigt laga hål på barnens kläder.
Trött på att köpa nya vantar, igen.
Trött på att installera program på datorn.
Trött på att ladda ner program och spel på datorn.
Trött på att hålla reda på gympapåsar.
Trött på att stångas med trotsiga barn.
Trött på att försöka laga vettig mat åt barnen.
Trött på att försöka komma ihåg alla lösenord till allt och inget.
Trött på att vara tvungen att frakta skräp till sortergården utan var sig dragkrok eller bilsläp.
Trött på att alltid göra saker ensam.
Trött på att vantrivas på kommunala arbetet, utan möjlighet till annat jobb (som det har verkat hittills).
Trött på att ha så svårt för relationer till andra människor.
Trött på att ständigt vara en katastrof.
Trött på ...




Ja, listan kan göras lång. Tyvärr är mycket av det jag är trött på sådant som ingår i livet.




Är det kanske rent av detta som är livet? I så fall måste jag lära mig att uthärda det, för det mesta är sådant som inte går att välja bort.




Dessvärre är jag allra, allra mest trött på mig själv.




Trött på mig själv för att jag har så förbenat svårt att klara allt detta som så många andra till synes verkar hantera utan att gå under av stress och ångest. Hur har ni det med min tröttlista? Finns det några punkter ni känner igen er i eller tillhör ni den lyckliga skaran som klarar av livet utan att tröttas ut totalt?




Ja. Så går mina tankar ikväll, denna välsignade barnlediga kväll.


Välkomna till min blogg igen, ska jag väl säga förresten. Efter att ha varit utelåst från den i nästan ett år lyckades idioten som är jag äntligen lista ut att jag tydligen har två olika login till bloggkontot.


Det blir som en nystart för min blogg. Jag vet ännu inte riktigt vilken riktning den kommer att ta framöver. Någon "författarblogg" kommer det inte att vara, även om jag tänkte från början att det skulle vara det. Det finns alldeles för många andra som gör det så mycket bättre än jag. Då skriver jag nog hellre om livet som det är för mig. Barnen. Kampen Mina drömmar och glädjeämnen. Depressionen som lurar bakom dörren. Igen. En återkommande oinbjuden gäst i mitt liv. Kanske är det den som gör mig så trött. Eller tröttheten som gör mig deprimerad. Vad som orsakar vad är inte alltid lätt att veta. Det är som med ägget och hönan ni vet, vad kom först?


Jag trevar mig framåt och skriver om det som kommer för mig i stunden och känns intressant att diskutera i tystnad med er.


I vilket fall som helst, välkomna att fortsätta följa min blogg. Kanske kan vi hjälpas åt att hitta något som leder oss vidare i livet mot hopp och tillförsikt!