söndag 9 augusti 2015

Skrivrutiner och boktitel

Det är inte utan att jag längtar efter vardag och rutiner igen. Att få börja jobba i skolan tre dagar i veckan, i vetskap om att när torsdagen och fredagen kommer, då har jag all chans i världen att sätta mig på nåt kafé, eller hemma i soffan, med datorn och mitt bokmanus. Barnen är ju i tryggt förvar i skolan då, och skrivandet är för mig mitt arbete, om än dåligt betalt;)

I sommar har jag förvisso haft både tid och möjlighet att skriva (vilket jag har gjort), barnen är så stora att de är ute och leker mycket själva, men jag märker att jag ändå mår bra av rutinen kring skrivandet. Att veta att det verkligen blir gjort, regelbundet.

I mitt nya romanmanus har jag kommit ungefär halvvägs, knappt. Åtminstone i det som kallas för råmanus, dvs det allra första utkastet, innan redigering tar vid. Med så pass mycket skrivet, vågar jag tro på utgivning nästa år. Bara jag disciplinerat fortsätter att skriva och jobba med texten.

Jag är glad över att ha åtminstone ett arbete som jag längtar efter att få ägna mig åt. Det är inte alla förunnat. Det jag hoppas på nu, är att inom kort hitta en bra titel till romanen. Jag har inte ens en arbetstitel, vilket är illa.

Nåväl. Det dyker väl upp nåt, så småningom. Till dess fortsätter jag att skapa min spännande värld, där både nuet och det förflutna spelar roll. Min syster påstod att den kommer att bli lite grand som Maria Gripes Agnes Cecilia - en sällsam historia, fast för vuxna och på ett helt annat sätt. Den jämförelsen tyckte jag om, eftersom det var en av mina favoritböcker som ung, och om jag lyckas fånga en liten del av spänningen och stämningen i den boken, så är jag nöjd. Det är alltid roligt när ens böcker jämförs med andra, som man själv tycker mycket om. Min debutroman När minnen får liv jämfördes av kritikerna t ex med Aprilhäxan av Majgull Axelsson, vilken är en annan av mina favoriter.

Vilken bok skulle du vilja bli jämförd med, om du själv skrev en?







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar