Jag skriver i all enkelhet för Kyrknyckeln, en tidning som delas ut fyra ggr/år av Svenska kyrkan till alla hushåll här i Bankeryd. Jag intervjuar diverse intressanta människor och gör ett reportage om det.
Sist hade jag bestämt träff med ett äldre mycket engagerat par här hemma, men glömde alldeles bort det och var på väg med en massa skräp till sortergården när de kom. Vilken tur att jag inte hann åka och vilken tur att jag hade hunnit få ut skräpet från hemmet. Nu kunde jag utan att skämmas alltför mycket ändå bjuda in dem i mitt hem som planerat.
Nyss stod jag i duschen i allsköns ro och planerade min dag. Tänkte att jag skulle ta en tur till sortergården efter frukosten (ja, jag är lite sen i starten idag) och slänga skräpet jag rensade ut från stugan häromdagen. Då slog mig plötsligt tanken att jag ju hade bestämt träff med bibliotekariechefen kl 11 för att prata om flytten till nya lokaler. Vilken tur att jag kom på det.
Det verkar finnas ett samband mellan att intervjua för kyrknyckeln och slänga skräp. Jag kanske helt enkelt ska strunta i att skriva upp i almanackan vilka tider jag ska träffa nån för intervju, och istället helt förlita mig på det faktum att nästa gång jag är på väg till sortergården; då ska jag istället stanna upp, försöka komma på vem det är jag ska träffa, och var, och göra det istället för att ägna mig åt skräpet?
Det kanske till och med är universums sätt att rädda mig från det tråkiga jobbet att åka dit? För vid båda dessa tillfällen har jag ju fått helt legitima skäl att skjuta upp det ytterligare en liten stund? Den tanken känns tilltalande.
Nåväl. Det får vara hur det vill med det (tänkt med glimten i ögat). Idag ska jag i alla fall försöka hinna med båda delarna. Men först en snabb kopp kaffe. Det är viktigare än både intervjun och skräp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar